Advokater i Sverige och runt om i världen reagerar starkt på Världen idags artiklar om polisens samarbete med kriminella kretsar. Den i Singapore baserade organisationen IATTA, International aid for taxation and other trial affairs, har bestämt sig för att bekosta R. Z. (se fakta) nya process, när han begär resning i Högsta domstolen.

Världen idags artiklar har väckt starka reaktioner i Sverige. Vi skulle kunna fylla en hel tidning. Vi har dock bestämt oss för att begränsa det till vad berörda, myndighetsutövare, politiker och andra, tycker.

Nedan ett brev från Lars Ahrrenius, känd advokat i Stockholm:
”En grundläggande förutsättning för att ett rättssystem överhuvudtaget skall fungera är att rättssystemets aktörer, åklagare, poliser, advokater och domare, håller sig till gällande regler när de utför sitt uppdrag. Det handlar som jag ser det om ”fair play”. Om några aktörer börjar använda sig av otillåtna metoder eller bryter mot regler, så faller systemet.

Polisen har under flera år haft ett samarbete med kriminella informatörer och provokatörer. En verksamhet som helt saknat regler, insyn och kontroll. I och med detta system har omfattande information om de faktiska omständigheterna kring ett brott undanhållits såväl försvarare, domare och även i vissa fall åklagare. Vilka resultat har detta lett till? Är domar, som meddelas i mål där ett stort material undanhållits, rättvisa? Hur kan man i efterhand veta vilket ansvar eller uppsåt människor har när insyn saknas och kanske inte ens åklagaren har klart för sig vad som egentligen hänt. Den allvarligaste konsekvensen ur rättssäkerhetssynpunkt blir naturligtvis att människor i vissa fall provocerats till att begå brott som de annars inte skulle ha begått, så kallad brottsprovokation. Brottsprovokation är inte tillåten. Vilket Europadomstolen också konstaterat i flera avgöranden. Det kan under inga omständigheter vara acceptabelt att använda sig av privatpersoner för att provocera människor till att begå brott.

Ett exempel på vilka konsekvenser användandet av brottsprovokation haft är ”Konstkuppen mot nationalmuseet”. Hovrätten har i det målet konstaterat att brottsprovokation använts. Trots detta konstaterande döms personer som inte haft med brottet att göra före brottsprovokationen till långa fängelsestraff. I samma mål anmälde försvararna polisen och åklagaren för brott till riksåklagaren. Riksåklagaren konstaterade att brott begåtts, men på grund av att riksåklagaren legat så länge på utredningen så hann brottet preskriberas.

Det är polisen som skall ägna sig åt brottsbekämpning. Det är en skandal att kriminella personer anlitas och agerar aktivt åt polisen i olika avseenden helt utanför lagen.”

En annan som har synpunkter är processrättsprofessorn Christian Diesen. Han har under hösten varit handledare för uppsatsen Oskyldigt dömd där studenten Sanella Cupurdija bland annat granskat fallet ”Sejdi M”.

Ur uppsatsen:
”Fallet har sitt ursprung i en verksamhet som under senare år blivit allt vanligare som metod för polisen i deras arbete att avslöja i första hand grov brottslighet. Med utnyttjande av kontakter i kriminella kretsar arrangerar man exempelvis narkotikaaffärer för att sedan ingripa vid själva uppgörelsen och i bästa fall ta fast en eller flera personer tillsammans med ett parti narkotika. Uppläggen varierar en aning och gränsdragningen mellan bevisprovokation och brottsprovokation är många gånger flytande. Detta är i högsta grad olyckligt eftersom det sistnämnda tillvägagångssättet är otillåtet medan det förstnämnda däremot anses tillåtet.”
I fallet de granskat kallas infiltratören för Sejdi M. Personen i fråga har använts för att locka kriminella att köpa narkotika. En lyckad operation?

”Sejdi M har sedan lång tid tillbaka hävdat, dock inte under förundersökningen och förhandlingen i tingsrätt och hovrätt, att han deltagit i en brottsprovokation initierad av polisen S.B. och att han själv aldrig hade ett brottsligt uppsåt såvitt avser det kilo heroin som det var fråga om. Att han inte nämnde detta under förundersökningen och under rättegångarna i tingsrätten och hovrätten hade sin grund i att han inte vågade avslöja de riktiga förhållandena inför de medtilltalade. När han blev friad av tingsrätten trodde han att problemet var löst och hovrättens häktningsbeslut kom därför som en chock för Sejdi M. Han var dock övertygad om att även hovrätten skulle fria honom och insåg först efter hovrättens dom vunnit laga kraft att han måste berätta hur provokationen gick till.”
Alltså användes infiltratören till att locka till sig kriminella för att köpa ett kilo heroin, men han säger inget om detta i rättegångarna. Han vill ju inte att det ska komma fram att han är polisens infiltratör. Och polismannen, hans kontakt vid polisen, håller tyst även han. Sejdi M, som hjälpt polisen att gripa personer som ville köpa narkotika, döms också själv.

Diesen säger att han är mycket glad över att Världen idag tagit upp polisens informatörsverksamhet. Fallet Sejdi M är en bekräftelse på att polisen har använt sig av informatörer felaktigt och ibland till och med fått personer dömda fast de är oskyldiga. Allt för att dölja polisens informatörsverksamhet. Diesen är inte förvånad över uppgifterna i Världen idags artikelserie, tvärtom.

Fakta/R.Z. begär resning R. Z., som numera företräds av Daniel Norrgård på juristfirman Lexitas, kommer återigen att begära resning till Högsta Domstolen. De kommer tillsammans också att stämma den svenska staten för de år han oskyldigt suttit fängslad.

Efter att ha tagit del av Världen idags artiklar har organisationen IATTA, International aid for taxation and other trial affairs, bestämt sig för att bekosta RZs nya process. IATTA, baserad i Singapore, kommer också att aktivt följa fallet R.Z., för att om det behövs bistå Norrgård på annat sätt.
Världen idag

Flera polisinformatörer sägs ha blivit mördade sedan de avslöjats av de kriminella grupper de varit verksamma i. Det uppger både källor inom kriminella grupperingar och polischefer som Världen idag har talat med.

Även justitieutskottets ordförande Johan Pehrson (fp) känner till att mord begåtts i spåren av polisens informatörsverksamhet.

– Jag är oroad över hur det här landets rättsväsende har körts i botten, både domstolar och polisen, säger han till Världen idag.

Personer som ingår i kriminella grupperingar som Fucked for life, Original Gangsters, Hells Angels och Bandidos säger att de utvecklat metoder för att avslöja informatörer.
Det börjar med att den misstänkte informatören – läckan – desinfomeras. Man lurar honom (de flesta är män) att tro att ett brott ska begås. Han lämnar informationen till sin kontakt på Kriminalens underrättelsetjänst. Polisen slår till, men hittar inget.
Det gör däremot de som misstänkt en läcka. Informatören blir avslöjad. Och i vissa fall mördad.
Ett känt fall av desinformation påstås ligga bakom det omdiskuterade Nova-projektets stora spaningsåtgärd från den 15 december 2003. Många poliser stationerades ut, i bland annat Södertälje, för att stoppa bilar i övertygelse om att man på det sättet skulle gripa misstänkta ledare för den organiserade kriminaliteten i Stockholms län.

Så här skrev Dagens Nyheter dagen efter:
”Självkritiken inom polisen är stor efter helgens misslyckade Nova-tillslag.
– Både tid och plats var fel, säger ett polisbefäl.
– Vi borde ha förspanat mer, medger länspolismästare Carin Götblad.”

Världen idags källor låter oss träffa en av de informatörer som polisen använde som källa inför tillslaget, vars uppgifter alltså var en bluff. Han påstår sig ha ”blåst” polisen för att bevisa att han inte var en informatör, ”en förrädare”.

Polisen trodde att de hade lyckats värva honom till att bli deras informatör, och såg därför mellan fingrarna på hans kriminalitet. Men han lurade polisen. Han gick direkt till sina vänner i den kriminella liga han tillhör och berättade om polisens rekrytering.
Tillsammans bestämde de sedan att göra polisens Nova-projekt till åtlöje.
Gunnar Appelgren i Eskilstuna ses som en av de mest kompetenta polischeferna vad gäller underrättelseverksamhet. Han är den polisman som avslöjade konstigheterna kring kollegan Olle Liljegren och dennes informatörer. Så här säger Appelgren om de uppgifter som kriminella berättar för Världen idag:
– Det är känt hos polisen att grupperingar, och även individer, släpper ut information för att kontrollera om det finns källor i sin närhet. Alltså, de släpper felaktig information och ser sedan hur den används. På det sättet kan de avslöja källan, läckaget.

Kriminella säger till Världen idag att flera blivit mördade efter att de har avslöjats som polisens informatörer eller infiltratörer.
En polischef berättar för oss att han är mycket trött på allt negativt som polismyndighetens misslyckade informatörsverksamhet lett till. Han vill vara anonym eftersom ”det blir ett himla liv varje gång vi kritiserar något på myndigheten”.

Polischefen berättar om flera ouppklarade mord. Ett av dem, på en Hells Angels-medlem, är han säker på berodde just på att den mördade hade avslöjats som informatör. Hells Angels-medlemmen hittades nedgrävd i en skog i Västmanland sommaren 2003 och än i dag är mordet ouppklarat.
Ett annat mord som kan ha koppling till polisens informatörsverksamhet är det på Joe Niyomwat, känd kriminell i Falun. En informatör med koppling till kriminalkommissarie Olle Liljegren erbjöd Niyomwat att köpa vapen några dagar innan mordet. En person med insyn i händelserna säger till Världen idag att fel person mördades. Egentligen avsåg de som senare också dömdes för mordet att döda informatören. Men denne lyckades läcka information om att Niyomwat var informatören.
Liljegrens informatör, som i media kallats Bandidosmannen, lurade sedan också staten att tro att han själv var död, att han dött i tsunami-katastrofen för ett år sedan. Nu sitter han häktad för grovt vapenbrott. Via hans advokat Johan Eriksson hälsar han att han inte kan prata nu, men kommer att göra det senare.

Vi frågar Gunnar Appelgren om han känner till att informatörer dödats:
– Information som kommer från källor är sekretessbelagd av förklarliga skäl, annars kan man via sådan information häva källan. Det blir risk för att källan röjs och därmed risk för att källan skadas. Men nej, jag känner inte till att en informatör blivit mördad.

Är det helt säkert?
– Om jag kände till att någon skulle ha mördats kan jag inte berätta det. Att berätta skulle skada vår verksamhet oerhört. Vi är beroende av informatörer för att komma åt brottslighet, både den som är begången och den som kommer att ske.
En tredje som kan ha mist livet på grund av polisens informatörer är värdetransportrånaren Fredrik Göransson. Han sköts till döds av polis vid ett värdetransportrån i Bräkne-Hoby i Blekinge den 2 juni 2003. Göransson var beväpnad med en Kalasjnikov, ett automatvapen han enligt polisen ska ha köpt i Borlänge några dagar innan rånet. Uppgiften bekräftas av en nära anhörig till honom. Släktingen säger att Göransson köpt vapnet av en polisinformatör och att informatören sedan ska ha berättat för polisen var Göransson befann sig.

I måndags förra veckan berättade vi om att Erika sagt till polisen att just sådana vapen såldes av hennes pojkvän Tomas till polisens informatörer i Borlänge. Vapen som sedan R. Z. dömdes för att ha köpt. Många vapen som en gång varit beslagtagna av polisen har bidragit till ond bråd död.

Justitieutskottets ordförande Johan Pehrson (fp) är kritisk till hur informatörsverksamheten har skötts och är dessutom inte lika förtegen som andra om morden. Han säger:
– Svenska polismän får ta risken att vara infiltratörer själva. När de får jobba undercover är det som att jobba som militär i Afghanistan. Nu är det statliga myndigheter som medvetet eller omedvetet driver informatörerna ganska långt, det har visat sig i till exempel fallet Olle Liljegren. Men vi har också fått kommenterat på annat håll vad gäller mördade informatörer.

Den 7 juni 2005 skrev Carin Götblad på DN Debatt om hur framgångsrik informatörsverksamheten varit.

En polischef säger att hennes artikel var löjeväckande. Inte ett ord om verksamhetens negativa effekter.

– Hon, precis som Jennekvist, vet att det gått åt fanders. Ett spel för gallerierna. Skulle man granska den svenska polisens informatörs- och infiltratörsverksamhet skulle vi bli utskrattade. Det har sköts mycket, mycket dåligt. Men det är inte alla som skrattar, många har drabbats av att ingen vet vad som gäller. Götblad och hennes allierade gör allt för att dölja det, eftersom de själva är inblandade.